you look lovely this evening, have you decreased in mass?

fredagar är scifi friday i usa, vilket betyder att någon gång idag borde det finnas en ny stargate atlantis att ladda hem. whee.

hade bestämt mig för att ha lång sovmorgon - gav upp någon gång vid sex-tiden. hoppas jag inte blir för gäspig när vi går ut ikväll. har nu varit uppe i tre timmar nu så det börjar bli dags att göra lite kaffe.

*gäsp*

No more candlelight, no more romance

Varje gång någon skriver att bloggning är inget annat än en trist trend där folk söker uppmärksamhet och alla har glömt bort skolgrammatiken, så tänker jag vad pratar de om, varför skall egentligen något så personligt och varierande som bloggning analyseras av professionella skrivare överhuvudtaget och hur kan man vara så dåligt insatt i en Internet-kultur och ändå tycka att man borde ha en åsikt i ämnet?

Och varje gång någon skriver att bloggning är ett fantastiskt fenomen som kommer att ta över alla andra debattformer, så tänker jag vad pratar de om, bloggning är ju inte ett speciellt spännande fenomen egentligen och de flesta bloggare överskattar hur mycket radikala åsikter de faktiskt har och ganska snart skriver mest om andras blogginlägg och blomkrukorna på balkongen

Och sedan tänker jag hur kommer det sig förresten att blogg-fenomenet tog så otroligt lång tid på sig att nå Sverige som det gjorde? Och sedan tänker jag, oh, shiny!

Man skulle ju kunna säga att metabloggning inte är min starka sida. Liksom.

HBO har skickat ut arga brev till folk som laddar ned sista avsnittet av Six Feet Under. Produktionsbolag och liknande som pratar om hur mycket de uppskattar den dedikation som fansen visar ljuger. Fans är pengar. Inget annat.

Not the Doctor

Har problem att förklara för oroliga vänner som undrar vad de bör göra att det inte finns så mycket de kan göra. Att vi kan sitta och prata om mina problem en hel kväll och ändå inte lätta på depressionen. Att det är något jag får leva med just nu, och i förlängningen får även de leva med det. Att det är så det är, att det inte betyder att de inte betyder något. Att den sjuka delen av mig kanske inte nås av deras ord, men att den friska delen av mig behöver höra dem och verkligen uppskattar att de finns där. Tabletterna är bra på det viset. De får folk att lättare se den friska delen, istället för att titta på det sjuka som om det vore allt jag är.

Släktträff i helgen. Lång resa dit. Hur skall detta gå?

100 mg/dag mot depression & ångest

Personer som är deprimerade blir inte hjälpta av att höra klyschor som "försök tänka postivt istället för negativt" och "när jag är nere brukar jag försöka hitta på något kul för att ha något annat att tänka på" och, naturligtvis, klassikern "kan du inte försöka rycka upp dig?"

Faktiskt undrar jag om det finns någon, deprimerad eller ej, som skulle bli hjälpt av sådana råd. Ändå kan sådana personer ibland gå vidare och skriva själv-hjälp böcker om hur folk skall tackla livets svårigheter.

Tur att någon upptäckte prozac.

På Alanis nya akustiska skiva har hon ändrat "wife" till "husband" i raden "it's like meeting the man of my dreams and then meeting his beautiful husband." Love.

Skall möta Annis och se Liftarens guide till galaxen vid sju. Jag såg den på nån piratkopia för några månader sen, och om jag älskade den då vad kommer isåfall inte en stor bioduk göra? Brittiska specialeffekter är underbara. Ford är svart. Love.

Happy Pills

Vad som är bra med att vara 25% sjukskriven är att jag kan spendera morgonen med att ladda ned nya stargate atlantis genom BitTorrent. Kanske lurar jag mig själv, men vad gör det om jag försvinner in i en ny TV-show, om det håller depression borta för en stund?

Idag skall jag promenera till Slottsskogen med mamma på lunchen.

Har dubblat zoloft-dosen nu.

25 minuter kvar på nedladdningen.

It's Wonderful Wilby!

hmm, efter att ha bloggat i fyra år så har själva idén kring bloggning mist lite av sin glans. minns när jag tyckte blogs var ett helt fantastisk fenomen, förstod inte varför inte alla kommenterade på alla hela tiden. men det var ett tag sedan nu. måste försöka hitta några bra bloggar att lägga till på favoriter, så jag kan börja läsa folk igen.

på tal om måsten, jag måste också försöka gå igenom alla viktiga papper och - oops - räkningar som jag har lagt på hög bredvid datorn (möjligtvis för att jag hoppades att jag skulle få dåligt samvete mitt i bejewelled och börja sortera dem). meh. jag tror jag skall läsa om harry potter and the half-blood prince istället.

på tal om den senaste hp, var det någon annan som läste den och råkade märka, så där i förbifarten, att THE SLYTHERINS ARE FABULOUS? för det är de, nämligen. speciellt i scenen på hogwarts express när Draco Malfoy ligger nonchalant utsträckt över sätena i Pansy Parkinsons knä, som någon sorts Bosie i väntan på Wilde, medan hon kammar hans hår med fingrarna och Blaise Zabini är underbart nedlåtande mot allt och alla. fabulous!

på tal om fabulous, jag har laddat ned tre nya stargate atlantis att titta på. yay, McKay!

a quaint notion

This isn't working. Är sjukskriven 25% fr.o.m imorgon.

Håller på att ladda ned senaste Stargate Atlantis.

That's it.

the dog gave a little growl and tugged him forward, and Harry

Tillbaka i Göteborg igen. Lider av ganska svår missing-London-depression, att lägga till den alldeles riktiga depressionen jag drabbats av. Zoloften verkar göra sitt jobb, men mitt huvud är fortfarande trögt och segt.

Lämnade en bekymrad tvilling som låter mig ligga i hennes knä och gråta och som ger mig lugnande tabletter när jag ber om det och som fick mig att fnissa även när det var så outhärdligt tungt, och kom hem till bekymrade föräldrar som låter mig sova där när jag behöver och bekymrade kompisar som vill att jag skall veta att de finns där för mig närhelst jag vill.

Skriver det här för att inte glömma bort det.

Torment of Tantalus

still in London. and. well.

the vacation didn't turn out exactly as planned, because i sure as hell didn't plan to be this sick for three weeks. there's really no need to go into any details about how it's been. if you've ever been depressed you know what it's like. if you never been depressed you can't imagine what it's like. it's the kind of awful that it's hard to put into words. so i'm not gonna.

now it's the fourth week and the medicine seems to be working. i feel better, but fuck three weeks can really feel like forever sometimes.

but today me and the twin has been to starbucks on her lunch break. and it's pretty nice outside. sunny.

the little things, mmm.