OMG!
Oh my god! Det har hänt. Jag har blivit trött på valdebatterna. Jag orkar inte gå in på en enda blogg till med namn som RöstaPå[insert parti], Höger/Vänsterrevolution.com, eller fucking Federley. Jag som egentligen inte har något emot att lyssna på folk som inte står där jag står politiskt (OK, yes, när någon vill diskutera feminism och inleder med meningen "så ni feminister tror inte att det finns någon skillnad mellan män och kvinnor då" eller när någon tycker att homoadoptioner är fel fast de aldrig, aldrig kan ge ens ett enda litet argument mot homoadoptioner som låter vettigt, då kan jag komma på mig själv med att tänka "idioter" tyst för mig själv. Men å andra sidan är jag inte företrädare för något demokratiskt parti eller organisation. Och det är det jag pratar om här. Att jobba politiskt.).
Anledningen är antagligen att jag inte är så rotad vid mina politiska åsikter att jag inte skulle kunna flytta mig några steg om jag hörde bra argument för det. Visst, jag har vissa grundläggande åsikter - jag vill ha ett samhälle där det finns kommunal och regional verksamhet som bedrivs i samhällets tjänst och jag vill att man bygger ut barnomsorgen istället för att ge mig "pengarna i handen" och jag vill inte ha marknadshyror istället för bruksvärdessystemet och jag betalar gärna för att de som är sjuka och arbetslösa skall ha en bra försäkring som de kan leva på eftersom shit happens, osv (jag inser att det syns tydligt åt vilket håll jag lutar, men jag skulle naturligtvis kunna lista en mängd minst lika angelägna ideer man har om man står mer till höger, alla partier vill ju att folk skall ha det bra, det är bara olika vägar dit) - men jag är inte tillräckligt insatt i politiken att jag har cementerat alla mina åsikter i betong eller så.
Problemet är att en del man pratar med verkar tro att deras politiska övertygelse är The Truth och The Light och whatthefuckever, och behandlar ideologiska skillnader som något sorts matteprov. Det här är Rätt system och det här är Fel system. De här personerna verkar försöka få hela valet att handla om något som kan sammanfattas i en enkel ekvation, E=mc2 x ZY=Så Här Skall Sverige Styras. Men det är naturligtvis inte så det fungerar. Isåfall kunde man ju lika gärna läsa till statsminister på Chalmers, Ekonomisk Sanning 101, och den som fick bäst betyg och minst frånvaro kunde leda landet.
Jag tycker om att lyssna på politiska diskussioner (correction; jag
brukade tycka om det). Men jag CAN'T FUCKING STAND att ungdomsförbunden – och det gäller lika mycket på båda sidor - börja uppträda som om de skall vinna valet
till varje pris. Hur kan man vara politiskt aktiv och samtidigt visa så lite respekt för det faktum att vi lever i ett land där det är folket som väljer den politik de tror på mest och att de gör det efter att ha hört argumenten och efter att ha tänkt över hur deras egen samhällssyn, deras ideologi, ser ut. Du kan inte övertyga någon genom att stampa med foten i marken och skrika att Sverige kommer gå åt helvete om vi inte alla fattar att vi inte fattar, att vi måste lyssna på de här experterna, den här forskarrapporten, den här undersökningen, och sedan helt enkelt rösta Rätt. Att bli alltför uppretad, att säga att folk inte fattar, att folk i stort helt enkelt
are too stupid to vote – det är ett tecken på att man skall syssla med något annat än politik.
Egentligen får jag lust att gå och förtidsrösta och sedan enbart titta på
Stargate DVDer tills valet är över.
