The twin: Yes?
Me: Hello, reason!
Japp. Det är synd om män, tycker Daily Mail. Fast inte alla män, utan de män som det enligt kolumnisten Melanie Phillips på Daily Mail är synd om är män som anklagas för våldtäkt. Och syndabockarna för den stora orättvisa mot dessa män är, inte helt oväntat, de manshatande feministerna. Och casual sex.
Som Melanie Phillips förklarar det för oss:
“with casual sex now so common, it has become much more difficult for a jury to decide beyond reasonable doubt whether the sexual encounter in question was consensual or not.”Det stora problemet med antalet våldtäktsanmälningar tycks enligt artikeln bestå i två saker: 1, dagens hook-up culture och tendens att ha casual sex, vilket tydligen förvirrar de stackars männen – och domstolarna – så mycket att de idag inte vet när det är ok att stoppa in sin penis i en tjej och när det inte är det, och 2, att kvinnor springer och anmäler män för våldtäkt på antingen falska eller lösa grunder (för det är tydligen bara kvinnor som kommer med falska våldtäktsanmälningar, även om ju även män våldtas) - vilket i antifeministiska forum numera nästan slentrianmässigt refereras till som ”an epidemic”.
Vad är det då specifikt som orsakat Daily Mails antifeministiska outrage den här gången? Jo, först och främst är det protesterna som höjts mot att det första steg den nya regeringen har tagit mot att tackla antalet våldtäktsanmälningar - och nästan det första de gjort överhuvudtaget sedan de tog makten - är att föreslå anonymitet för alla som står åtalade för våldtäkt, eftersom man menar att för den som anklagats för våldtäkt och sedan frikänns är bara anklagelsen i sig såpass stigmatiserande att det behövs. Det som är ögonbrynshöjande är inte förslaget i sig - jag köper inte protesterna som säger att det kommer göra det svårare att få fast serievåldtäktsmän - utan att den här anonymiteten enbart föreslås för åtalade i just våldtäktsmål. Som om inte att bli oskyldigt anklagad för även andra brott, som barnmisshandel, eller mord, inte är precis lika stigmatiserade. På detta sätt insinuerar man effektivt att kvinnor som anklagar män för våldtäkt, eller varför inte kvinnor i allmänhet, ljuger mer än andra grupper i samhället.
Men vad Melanie Phillips egentligen skriver i sin artikel är inte att de som anklagas för våldtäkt bör få åtnjuta anonymitet, utan vad hon anser är snarare att man genast borde ta bort möjligheten till anonymitet för de som anmäler en våldtäkt. Om de kvinnor (för i Melanie Phillips värld är det bara kvinnor) som säger att de blivit våldtagna måste göra det inför publik så skulle falska anmälningar, detta gigantiska problem, minska drastiskt, resonerar hon.
"When the new law was introduced in 1976, there was some force behind this argument. Indeed, the Mail led the campaign which led to this change in the rules.Exakt vad hon anser att kopplingen är mellan "kvinnors sexuella beteende" och hur det känns att berätta om en våldtäkt inför publik är inte riktigt klart. Men man kan ju gissa.
But circumstances now are very different. Women's sexual behaviour has changed beyond recognition. We are in a far less prissy age. Sexual modesty has gone out of the window."
Nästa sak som gör Melanie Phillips upprörd i artikeln är att våldtäktsbegreppet i sig har urholkats av ”feminist hysteria over rape”.
"Rape has been redefined from a crime in which someone is forced to have sex against their will to cover a wide variety of non-violent sexual encounters."Och det är ju något vi alla har hört förut. Utvidgningen av begreppet våldtäkt är något som det protesterats vilt mot även från svenskt antifeministiskt håll (ja, för, eh, vem tycker inte det är hemskt att även utnyttjande av redlösa, sovande och funktionshindrade numera klassas som våldtäkt?) Det höjer ju, av naturliga skäl, våldtäktsstatistiken, vilket tydligen retar antifeministerna. Av samma anledning brukar det på antifeministiska forum även rasas mot det oerhörda i att i den svenska statistiken räknas en gruppvåldtäkt inte som en våldtäkt utan som flera (i.e om tre personer våldtar en person räknas det alltså som tre våldtäkter ZOMG the NERVE!)
Det har blivit en populär sanning på många antifeministiska forum att den största anledningen att våldtäktsanmälningarna ökat är för att kvinnor uppmuntras av manshatande feminister att skrika våldtäkt vid minsta lilla oskyldiga date-rape, hur berusade eller lättklädda de än varit och - håll i er - hur många gånger de än haft sex med personen i fråga tidigare! Lättnaden av den skambeläggning och skuldbeläggning som förr hindrade många kvinnor och män från att gå ut och berätta att de blivit våldtagna tycks på dessa forum ringas in som det centrala problemet. Den verkliga sanningen är att det ökande antalet våldtäktsanmälningar på senare år enligt BRÅ beror mycket på att benägenheten att våga anmäla har ökat, inte att antalet våldtäkter i sig har ökat, vilket - åtminstone för alla oss andra - är något positivt.
Ett annat mycket populärt sätt att komma runt problemet med det höga antalet våldtäktsanmälningar är – och nu börjar vi närma oss själva kärnan i Daily Mail-artikel – att aldrig försitta ett tillfälle att sprida bilden av hur extremt vanligt det är med kvinnor som säger att de blivit våldtagna när de egentligen inte har det, och vilka olika anledningar det finns till att alla dessa kvinnor beter sig på detta sätt. Som Melanie Phillips så tvärsäkert förklarar för oss:
"A woman is encouraged to claim she has been raped when, for example, with the benefit of hindsight, she may become aggrieved about what she voluntarily allowed to happen, particularly when she was rather the worse for wear."För trots att just antifeministerna ofta brukar göra en stor affär av hur farligt det är med mytbildning, osaklighet och känslomässiga argument i en så känslig fråga som våldtäkt - vilket man ju naturligtvis bara kan hålla med dem om - så verkar det finnas en kollektiv svårighet bland samma antifeminister att undvika att göra just det när det råkar gynna deras egen sak. Vi kommer väl alla ihåg det där avsnittet av Debatt där någon advokat satt och pratade just om hur problematiskt det var för våldtäktsdebatten att alla feminister alltid var så osakliga och använde sig av känsloargument istället för fakta, bara för att sedan vara den mest osakliga av alla i studion och sitta och påstå hur alla de övriga deltagarna ville "kasta alla män i fängelse och slänga bort nyckeln", något han var den enda i såväl studion som ute i TV-sofforna om att höra någon av de övriga närvarande faktiskt säga. Man får väl helt enkelt anta att alla vackra ord om att undvika mytbildning och osanningar bara gäller då de riskerar att drabba de som anklagas för våldtäkt, inte offren.
Jag förstår antifeministernas och mansaktivisternas stora intresse i mytbildning i den här frågan, det gör jag verkligen. Man skall inte underskatta hur central den är för den sidan de representerar (om man nu verkligen kan dela in den här frågan i "vi som tror att våldtäktsstatistiken ser ut som den gör av en anledning" och "de som tror att våldtäktsstatistiken ser ut som den gör av en annan anledning"). Storbritannien har idag en "conviction rate" för våldtäktsanmälningar på knappt 6%, en all-time low. I Sverige har våldtäktsanmälningarna stadigt ökat under fyra decennier sedan sexbrottslagens införande men antalet dömda ligger på samma nivå som för 40 år sedan, vilket innebär att gapet mellan antalet anmälningar och antalet fällande domar - det som brukar kallas ”the justice gap” - också ökat. Av det kan man dra slutsatsen att det - av vilka anledningar det än nu må vara - antagligen är ganska svårt att fälla någon för brottet våldtäkt, vilket ju rimmar extremt illa med antifeministernas utmålade bild av Sverige som ett land där statsfeminismen fullständigt urholkat alla mäns rättssäkerhet.
Enda sättet att komma runt slutsatsen att svårigheten att få någon fälld för våldtäkt kanske innebär att vi inte lever i det extremt mansförtryckande samhälle antifeministerna gärna hävdar, är att säga att andelen falska anmälningarna idag uppgår till 50, 60 eller t o m 90% av anmälningarna. För självklart förekommer det falska anmälningar, precis som inom alla brott, men för de antifeministiska mansaktivisterna är det av största vikt att sprida myten om att just våldtäkt är ett brott där de falska anmälningarna är mycket, mycket vanligare, annars hotas hela deras teori om hur feminismens framfart de senaste decennierna inneburit att samhället systematiskt diskriminerar män till förmån för att gynna kvinnor, att mäns rättssäkerhet helt urholkats och att det numera sitter en manshatande feministmaffia och styr våra domstolar och våra lagstiftare.
Till sist skall man ge Daily Mail rätt i att det inte alls är en ovanlig företeelse med män som frikänns från våldtäktsanklagelser av en domstol, eller i de allra flesta fall långt innan det går till domstol - även om det alltså är en fin gammal tradition bland antifeministiska mansaktivister i USA, England, Australien och idag även i Sverige att sprida myten att en kvinna endast behöver andas ordet våldtäkt för att en oskyldig man skall kastas i fängelse i flera år, eller, för att ordagrant citera Pär Ströms blogg: "Det sitter sannolikt ett stort antal oskyldiga män i svenska fängelser, dömda för sexualbrott på svaga eller obefintliga bevis, som en följd av att det feministiska manshatet har svept in i rättssalarna."
