"I got cocaine in my brain and it feels just fine"

(Pelle Billing har rensat ut flera av kommentarerna nu, se hans kommentar längst ned i det här inlägget)

Det här blev tillslut för lång för Tumblr, så klistrar in det här istället. Plus, har lite med mitt förra inlägg om victim-blaming att göra.

Jag följer just nu ett kommentarsfält till ett inlägg om hur man bäst kan undvika att bli våldtagen. Jag tror nämligen det kan bli epic.

Till absolut ingens överraskning undrar en av de första kommentaren direkt: "Vilken risk är störst, att bli utsatt för våldtäkt eller att bli anklagad för våldtäkt?"

En annan är väldigt besviken på att våldtäktsrisker överhuvudtaget tas upp av bloggaren, istället för att fokusera på falska våldtäktsanmälningar: "Inte ett ord om falska anmälningar, inte ett ord om dålig rättssäkerhet, endast fortsättandet av den feministiska propagandan."

Signaturen Pether förklarar att när det gäller våldtäkt är "90% är bullshit media propaganda, av resten är hälften inte ens våldtäkter, sen förändrad lagstiftning, falska anmälningar, varje händelse blir en anmälan, osv osv. dvs, det finns inget att vara rädd för."

Nåja, nu visar det sig att det nog ändå finns något att vara rädd för. För män. Redan i nästa kommentar berättar nämligen signaturen jimmy: "Som vit svensk man så skulle jag i dagsläget aldrig hoppa i säng med en kvinna utan att på något sätt dokumentera händelseförloppet för att undvika att bli falskt anklagad."

Signaturen men@work håller med, och förtydligar: "Det som orsakar de många anmälningarna är ett uppluckrat våldtäktsbegrepp i kombination med emotionellt instabila tjejer som anmäler gång på gång."

Det är så man diskuterar viktiga kvinnofrågor. Förstås.

Signaturen Familjen Bengtsson håller även han med, och även han tycker det är män som drabbas värst av våldtäktsproblematiken: "Vad är värst av att som kvinna någongång riskera att bli våldtagen eller som man i olika sammanhang bli ogrundat misstänkt, ifrågasatt, synad, anklagad och kanske även anmäld och oskyldigt dömd?" Samma signatur tycks även ha använt Genusnytt (och bara Genusnytt) som researchmaterial: "Det räcker tex med att en feminist viskar ett litet nej före samlag så döms mannen enligt lag för våldtäkt."

Efter det går signuter Bengtsson iväg och räknar lite matte: "Antalet anmälda sexualbrott är i runda slängar 15 000 per år och av dessa utgör våldtäkterna 5000. 200 döms årligen för våldtäkt. 4800 män blir alltså okynnesanmälda."

Bazinga!

Signaturen Pontus anser att eftersom samhället redan gjort allt vi kan åt våldtäkter (dvs sagt "våldtäkt tar vi avstånd från, hörni") så är det lika bra att ge upp att ens försöka: "Det svenska samhället tar redan starkt avstånd från våldtäkt och grova våldsbrott. Och likförbannat sker de. Mänskligheten kommer aldrig att nå utopia med mindre än att vi utför korrigerande hjärnkirurgi på alla medborgare, så det kanske är dags att ge upp idén och försöka anpassa oss till verkligheten i stället?"

Signaturen Magnus Hansson tror det skulle vara en bra idé att införa PUA-taktik i skolan så "att män blir mindre benägna att våldta, då de får lättare tillgång till vanligt sex."

Vanligt sex, för att killar ska slippa ha det där otrevliga våldtäktssexet.

Signaturen Benke dyker upp igen och delar nu med sig av sin syn på våldtäktsanmälningar (frivilligt sex där mannen "tog i för hårt") samt medger att han förstår varför män våldtar, även om det inte är hans grej: "Jag undrar hur många av dessa (5000 låter mkt) som var frivilliga men där kvinnan av någon anledning tyckte att mannen tog för hårt. Personligen skulle jag aldrig få något direkt ut av våldtäkt och jag skulle aldrig begå det brottet men jag kan sätta mig in i varför våldtäkter begås."

VARFÖR våldtar då män kvinnor enligt Benke? Feministerna. Och hur de inte respekterar manligheten som de borde: "Det handlar om hat. Hat som feminismen till mångt och mkt piskat upp och är skyldig till med sin onyanserade debatt och sin nonchalanta attityd mot manligheten."

Sen kommer signaturen Ligneto som tycker att det här med att kvinnor utsätter sig för "risken" att bli våldtagen (enligt orginalinlägget genom att gå hem med nån utan att redan bestämt sig för att ha sex, låta killen betala, dricka alkohol, osv) är jämförbart med "att åka till talibanerna och provocera".

Signature Anonym har en hel rad förslag på hur man kan minska på våldtäkterna utöver alla förslag i orginalinlägget. Bland annat: "kommunala bordeller, kvinnor måste sluta förvänta sig fördelar på dejningmarknaden, våldtäktsbegreppet måste tillbaka till vad det var innan, introducera kurs ang våldtäkt i Sfi, männens önskemål i samhället måste tas på allvar." Exakt vilka av männens önskemål som skulle minska antalet våldtäkter specificeras inte. Pity.

Patrik N upprörs över feminister som tycker att istället för att kvinnor måste undvika våldtäkt så måste män sluta våldta: "Man vill ju säga: Men jag har ju inte börjat!! Men inte duger det."

Eh.

Anonym 2 skriver även hen om män med sexbrist och dessas kopplingar till våldtäkt: "Sexbrist skapar frustration som är en bidragande orsak till att våldtäkter begås. Det handlar naturligtvis inte om att någon snubbe är så kåt att han blir tvingad att begå övergrepp utan om känslan att av långvarit blivit diskriminerad av både samhället och utav kvinnor."

Vidare förklarar han att feministiska värderingar "retar många män" och: "I västländer där inte dessa feministiska värderingar och morallagar finns begås färre våldtäkter."

Feministernas fel. Nu igen.

Signaturen Chade förklarar hur genomsnittskvinnan omedvetet väljer att gå hem med just våldtäktsmän: "Kvinnor vill gå hem (dvs. one night stands) med män som de ser som lämpliga fädrar till deras barn, inte nödvändigtvis (och oftast inte) de som enligt kvinnan är en lämplig partner och den som ska uppfostra barnet. De egenskaper som de män har som gör att kvinnor vill gå hem med dem korrelerar dock rätt bra med egenskaper som utmärker våldtäktsmän. Dvs. de män som kvinnor vill gå hem med är mycket mer sannolika att vara våldtäktsmän än genomsnitsmannen."

Signaturen Barfota, däremot, förklarar vad som ligger bakom männen som begår våldtäkter. Kvinnorna. "Är det inte aningen besynnerligt att de flesta som våldtar mer eller mindre blivit uppfostrade av kvinnor (i vissa fall kanske ensamstående mammor), i hem, förskolor, skolor o.s.v. Borde då inte dessa kvinnor som mestadels uppfostrat samma “män” de senare i livet är rädda för och kanske blir våldtagna av ta sig en allvarlig funderare?"

Pontus tycker det är viktigt att inte ta ifrån kvinnor hela skulden för våldtäkt: "Jag anser inte att en kvinna kan FÖRTJÄNA att bli våldtagen, eller att det kan vara enbart hennes eget fel. Men att kategoriskt säga att hon aldrig kan ha någon del av skulden är farligt eftersom du då viker dig för att identifiera riskbeteende.!"

Skuldbeläggande för kvinnans eget bästa, så att säga. Och så man sen kan tala om för andra kvinnor vad de inte borde göra längre.

För att sammanfatta (hittills): när våldtäktsfrågan och vad vi ska göra åt den diskuteras är det många som tycker det viktigaste är att lära ut vad kvinnor ska undvika att göra för att minska antalet våldtäkter, flera har tänkt på det så mycket (och gjort adekvat research i ämnet, får man anta) att de har egna förslag på hur kvinnor kan undvika våldtäkt, ett antal personer anser att media "blåst upp" och överdrivit det här med våldtäkt (men själva tror att de ska bli falskt anklagade för våldtäkt så fort de har sex - oklart vem som har skulden för att "blåsa upp" denna rädsla) och tycker skriva om våldtäkt är feministpropaganda om man inte skriver att det är männen som är värst drabbade, och så de som förklarar att många av våldtäkterna egentligen "inte är så allvarliga" som lagstiftningen säger (male, are ya?).

Och då har jag inte ens nämnt de många kommentarerna som handlar om hur det är The Others som våldtar, det har inte med oss andra att göra, ja, ni vet, de där kommentarerna.

(Disclaimer: Darlings, huruvida alla som kommenterar är "på riktigt" kan inte jag avgöra. Dock skulle jag för säkerhets skull inte länka nån som signerar med, typ, sin namn, bild och adress. Kan vara bra att keep in mind, dock.)

(Disclaimer 2: Lasse anser att min agenda är att använda kommentarerna för att smutsa ned Pelle Billing. Jag skriver inget om Billing eller hans blogg i detta inlägg. Det inlägget får komma nån annan gång. Om Lasse vill länka till kommentarer han ser i feministbloggar - utan att påstå att de är bloggarens åsikter förstås - får han väldigt gärna det. Det kan nog vara behövligt ibland, t o m.)

(Disclaimer 3: Pelle Billing har kommenterat så jag lyfter upp det här.
Pelle Billing: "De flesta kommentarer som länkas här är upprensade nu.Det har skett ett inflöde av nya kommentatorer till bloggen senaste 2-3 dagarna. Vad det beror på vet jag inte. Men gradvis kastas folk ut. Vissa har också gått in för att sabotera bloggen. T ex var "Benke" och "Fam Bengtsson" samma person, och det var bland de värre.Kan vara schysst att nämna detta tycker jag då det vanligtvis aldrig kommer så här många udda kommentarer på bloggen.")

"We have normality. I repeat, we have normality. Anything you stillcan't cope with is therefore your own problem."

Slutwalk var som ni säkert kommer ihåg en global rörelse startad efter att en polis i Toronto uttalat att om kvinnor inte klädde sig "som slampor" skulle de minska risken att bli våldtagna och följaktligen antalet våldtäkter in samhället. Polisen i fråga bad om ursäkt för sitt uttalande och det var heller inte honom personligen som Slutwalk organiserade sig mot, utan alla de som håller med honom.

Liza skrev igår ett inlägg inspirerat av den Jämställdistiska stå-uppare och bloggare som kritiserade Slutwalk för att ha feltolkat polisens uttalande. Ståupparen gör jämförelsen mellan en kvinna som klär sig ”slampigt” och går ut och blir våldtagen och någon som klär sig i nazistuniform och går ut och blir nedslagen av ”ett gäng svarta”. Han menade att det naturligtvis vore trevligt om tjejer kunde klä sig hur de ville men att det inte är den verkligheten vi lever i och att Toronto-polisen är realister som helt enkelt ”bara lade ihop 1 och 1 – se ut som en slampa och bli behandlad som en slampa.”

Och just där ligger mycket av just det som debatten om slut-shaming och victim-blaming handlar om. Det är kärnan, skulle man kunna säga. Argumentet (gå till ett nätforum/kommentarsfält som tar upp ämnet för att se exempel, vilket forum/kommentarsfält som helst går bra) för den här inställningen till kvinnor och deras handlingsutrymme låter ungefär "varför är det värre att uppmana kvinnor att inte klä sig slampigt för att undvika att bli våldtagna än att uppmana folk att låsa cykeln så den inte blir stulen?"

Nu är det dock så att förutom den kassa liknelsen mellan en cykel och min (ständigt närvarande) kropp så är det inte lika enkelt för en kvinna att undvika risker att bli våldtagen genom att undvika "riskbeteenden" som att skydda cykeln från att bli stulen genom att låsa den. För vad är "riskbeteende" när det handlar om att undvika att en person som inte respekterar ens rätt till sin egen kropp inte kommer att våldta en? Exakt hur konservativt måste man klä sig för att minska just risken att våldtas? Kan man ha kort kjol eller måste den vara en viss längd? Får man visa axlarna? Är smink också riskabelt? Får man gå hem från krogen utan sällskap om man råkar ha på sig kort kjol? Får man flörta med någon man inte känner? Eller anser polisen att "våldtäkterna skulle minska" om kvinnor bara slutade flörta? Får man tycka om BDSM? Eller är det (om man är av kvinnligt kön) också riskbeetende av samma typ som "lämna sin cykel olåst?"

Slutwalks budskap är att det finns tre problem med argumentet:

1, Det finns en långlivad kulturell syn på att våldtagna kvinnor på något sätt har ett ansvar för att ha blivit våldtagna genom att ha uppträtt eller klätt sig "provokativt." Toronto-polisens uttalande styrker snarare än motverkar det.

2, Vad man lägger i ordet ”slampa.

3, Synen på manlig sexualitet.

Det finns ingen forskning som kopplar att en kvinna löper större risk att våldtas till hennes klädsel (däremot uppehåller tidningarna gärna myten att det är så - även när det snarare är motsatsen som bevisas i studien de hänvisar till) men det bryr sig de som gärna vill varna kvinnor för "konsekvenserna" av att klä och bete sig "slampigt" sällan så mycket om.

Vad en kvinna som klär sig "slampigt" är mer i riskzonen att bli utsatt för är sexuella trakasserier, bli tafsad på, bli kallad hora av främmande män, bli kallad hora av främmande kvinnor, bli stigmatiserad i sociala sammanhang, osv. Hon är också mer utsatt för att bli skuldbelagd för sin egen våldtäkt. Och att poliser hävdar att en kvinna som klär sig "slampigt" utsätter sig för risker en påklädd kvinna inte gör, hjälper liksom inte.

För vad menas egentligen med att "se ut som en slampa?" Slampa innebär i sin definition en kvinna som är sexuellt utlevande, som gillar sex och inte döljer att hon gillar sex, och som har haft fler sexpartners än, well, inga. Att allt detta positiva har blivit ett negativt skällsord är naturligtvis ingen slump. Ordet används även om män, men ordets implikation är inte ens i närheten av könsneutralt.

Att som kvinna signalera sexuell tillgänglighet har blivit synonymt med att signalera sexuell tillgänglighet för vem som helst, när som helst och hur som helst. Det gör att folk kan hävda att ett "slampigt" beteende eller klädsel som gör att man kan misstas för en "slampa" är ett riskbeteende. Den här märkliga synen på att en kvinna som gått med på a, b och c inte kan komma efteråt och hävda att hon sa nej till d utan att automatiskt få den egentligen irrelevanta följdfrågan ”men varför sa du ja till a, b och c då?” är vad som av feminister brukar kallas våldtäktskultur. I en våldtäktskultur kan män inte våldtas av kvinnor eftersom de är sexuella rovdjur som alltid, alltid vill ha sex, och "slampor" kan inte våldtas eftersom en kvinna som har sagt ett entusiastiskt ja till sex har avsagt sig möjligheten att säga nej till hur, när eller med vem. En våldtäktskultur ser män som potentiella våldtäktsmän och kvinnor som ansvariga för att kontrollera dem.

Vilket förstås för in oss på punkt 3.

Att heterosexuella män så ofta infaller i synsättet att "slampiga" tjejer är ett skällsord är egentligen minst logiskt av allt. Män borde ju rimligtvis gilla om det finns ett stort antal heterosexuella kvinnor som är intresserade av att ha sex och dessutom signalerar att de är det. (Ännu konstigare är det när det är samma män som beklagar det faktum att män har pressen på sig att alltid vara de som tar ”initiativet” till sex. För att utjämna det kvinnliga privilegiet måste ju det mest logiska vara att alla slutar prata om kvinnor som är sexuellt utlevande som ”slampor” som får räkna med att "behandlas som en slampa." För – ta fram block och penna nu, män – vi kan höra er! När ni använder slampor och horor som skällsord för tjejer som är lätta att få i säng eller pratar nedlåtande om tjejer som haft många sexpartners, så gör det kvinnor mindre benägna att ta initiativ till sex med er fast de vill ha det, inte mer.)

Dessutom är märkligt att män tycker just låsa-sin-cykel-jämförelsen är rimlig då den i princip säger till kvinnor att män är farlig. För om klädvalet kan förhindra våldtäkt så kan vi ju inte prata om "våldtäktsmän" - en "våldtäktsman" skulle ju rimligtvis hitta en anledning att våldta ändå - utan om män. Som av någon anledning blir våldtäktsmän av hur en kvinna klär sig.

Jag har legat naken bredvid män som genast slutat med det vi håller på med när jag plötsligt ändrat mig. Att jag inte blivit våldtagen är inte för att jag ”undvikit riskbeteenden” utan för att jag aldrig hamnat i säng med en våldtäktsman. Att koncentrera sig på att skapa en kultur som inte uppfostrar våldtäktsmän är en mycket bättre lösning än att uppfostra kvinnor att begränsa sina liv. Synen på att kvinnors avklädda kroppar provocerar män på samma sätt som någon som tar på sig en nazistuniform provocerar, säger väldigt mycket om synen på manlig sexualitet.



Edited to add: David Holman har svarat på kritiken i ett inlägg samt i kommentarsfältet. "Sen kan man ju som sagt diskutera om klädseln är det som avgör eller inte, men essensen av vad polismannen menade var “ta ansvar för att inte bli offer”."

Ja. Precis.